De totala offentliga utgifterna 

Uppdaterad: 31.1.2017 - Uppdateras nästa gång: 31.1.2018
   
 
 
Dela på

Nästan hälften av den offentliga sektorns utgifter år 2015 hänförde sig till socialskyddet

Största andelen av den offentliga sektorns utgifter hänförde sig år 2015 till socialskyddet. De därefter största utgifterna gällde allmän offentlig förvaltning, hälso- och sjukvård samt utbildning. Uppgifterna i statistiken för år 2015 är inte helt jämförbara med tidigare år till följd av revideringen av statistiken över kommunekonomin.

Offentliggörande

Källa:
Statistikcentralen / Den offentliga sektorns utgifter efter ändamål


Beskrivning av indikatorn

Indikatorn beskriver den offentliga sektorns utgifter efter ändamål. Statistiken bygger på de uppgifter i nationalräkenskaperna som Statistikcentralens producerar.

Till den offentliga sektorn hör staten, delstaterna, lokalförvaltningen och socialförsäkringen. I Finland räknas staten, kommunerna och samkommunerna, Ålands landskapsförvaltning samt socialskyddsfonderna.

Mätning av de offentliga utgifterna är ett led i utvärderingen av den offentliga ekonomins hållbarhet och den strukturella samordningen av den ekonomiska politiken och socialpolitiken. Ett centralt mål för Finlands ekonomiska politik är att upprätthålla en hållbar ekonomisk tillväxt som samtidigt stöder stabiliteten inom den offentliga sektorn. Denna stabilitet förutsätter att det råder balans mellan inkomsterna och utgifterna. Att den ekonomiska politiken och socialpolitiken utvecklas sida vid sida är något som redan länge har karaktäriserat det nordiska välfärdssamhället. Det här är nödvändigt eftersom man inte kan täcka de stora utgifterna inom den offentliga sektorn utan en ekonomisk politik som stöder sysselsättningen och arbetssektorn. Ett centralt mål för samhällspolitiken är att stödja en sysselsättningsfrämjande ekonomisk tillväxt. Genom en effektiv sysselsättande ekonomisk politik och växande skatteintäkter minskar man betydligt trycket att öka de offentliga utgifterna.

Den ekonomiska och sociala sektorn ska ses som en sektorsövergripande helhet med inkomster och utgifter, som den ekonomiska utvecklingen och balansen i den offentliga sektorn inverkar på. Genom att granska hur de totala offentliga utgifterna utvecklas kan man göra bedömningar av både ekonomins stabilitet och det sektorspecifika behovet av riktad inkomstfördelning. En granskning av den makroekonomiska utvecklingen är viktig eftersom dess verkningar återspeglas direkt på de offentliga utgifternas volym. När ekonomin försvagas minskar produktionen, då även skatteinkomster som är bundna till produktionen sjunker. När ekonomin försvagas ökar samtidigt inkomstfördelningen inom den offentliga sektorn, och då försvagas även den offentliga ekonomins finansieringsbalans. Som den viktigaste faktorn för ökningen av utgifterna är, utöver den ekonomiska utvecklingen, den arbetande befolkningens åldrande och den snedvridning i försörjningskvoten som inträffar samtidigt samt det minskade beskattningsutfallet från arbetslivet.

Även om socialutgifterna utgör den största delen av de totala offentliga utgifterna borde begränsningarna i fråga om de offentliga utgifternas ökning och åtgärderna för att balansera den offentliga ekonomin riktas på den omfattande helhet som de offentliga utgifterna utgör. Utöver den sociala tryggheten består den offentliga sektorns utgifter av kostnader för utbildning, hälso- och sjukvården och miljöskyddet samt av försvarskostnader och kostnader för den allmänna offentliga förvaltningen.