Brott mot liv 

Uppdaterad: 16.1.2017 - Uppdateras nästa gång: 15.1.2018
   
 
 
Dela på

Antalet brott mot liv har minskat sedan senare hälften av 1990-talet

Enligt uppgifter om dödsorsak dödades 70 personer i Finland år 2015. Antalet är det minsta sedan år 1895. Dödligheten i relation till befolkningen, 1,28 offer per 100 000 invånare, var den lägsta statistikförda sedan år 1782 och den femte lägsta under hela tiden sedan 1754 då statistikföringen av dödsorsaker påbörjades. Statistiken för 1700-talet är dock märkbart mer otillförlitlig än nutida statistik, så i verkligheten har nivån av brottslighet mot liv de senaste åren varit den lägsta under hela vår kända brottshistoria. I och med trenden av sjunkande brottslighet mot liv som började på 1990-talet har främst brott mot liv som begås av män minskat, vad gäller både manliga och kvinnliga offer. Också under tidigare årtionden och århundraden har förändringarna i det totala antalet brott mot liv följt förändringar i mängden våld gällande män. När det gäller kvinnor har förändringarna i brott mot liv varit små under de senaste årtiondena.

Under de senaste åren har mängden dödligt våld mot i synnerhet män minskat. Även under tidigare årtionden och århundraden har ändringarna i nivån på den totala mängden dödligt våld följt ändringarna i mängden dödligt våld mot män. De största skillnaderna har i allmänhet berott på den skiftande mängden våld mellan unga män. Under de senaste åren har fallen av dödligt våld dock sjunkit mest i grupperna av medelålders män och kvinnor. Brottslighetsnivån (begångna brott) har sjunkit mest i grupperna av unga och medelålders män. Förändringarna i kvinnors brottslighet har varit liten.

Den våldsammaste perioden i Finlands närhistoria mätt i dödligt våld var perioden mellan storstrejken 1905 och 1932 då förbudslagen upphävdes. I vårt land dödades då varje år tre gånger så många människor per invånare som i dagens läge. En annan kortare våldstopp inträffade genast efter andra världskriget 1945–1947. Den minst våldsamma perioden i vår kända historia inträffade också under förra århundradet, från slutet av 1950-talet till slutet av 1960-talet. Dödligt våld låg då på en nivå som var en tredjedel lägre än i genomsnitt under de senaste årtiondena. En ny period med en relativt hög andel dödligt våld inleddes 1969, året för den stora alkoholreformen. Under den senare hälften av 1990-talet började antalet fall av dödligt våld återigen minska i Finland. Trenden har varit densamma också i övriga Europa. I Finland har fallen av dödligt våld minskat en aning snabbare under de senaste åren än i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i genomsnitt. En orsak till detta är att befolkningen blivit äldre, något som förklarar omkring 10–25 procent av den totala ändringen i mängden dödligt våld.

Den allmänna strukturen i fråga om dödligt våld har trots minskningen hållits oförändrad. Typexemplet på dödligt våld i Finland är ett s.k. fylledråp i en privatbostad. Vapnet är en kökskniv och tidpunkten för gärningen ett veckoslut. Gärningsmannen och offret är medelålders män som känner varandra sedan länge och bor ensamma, är utslagna ur arbetslivet, alkoholiserade, och har en lång historia av våldsbrottsdomar. Vid gärningstidpunkten har parterna i allmänhet 1–3 promille alkohol i blodet.


Källa:
Institutet för kriminologi och rättspolitik


Beskrivning av indikatorn

Indikatorn beskriver utvecklingen av dödligheten bland kvinnor, män och den totala befolkningen som en följd av mord, dråp eller misshandel i tioårsperioder från år 1760 fram till våra dagar. Antalet offer (barnadråp borträknat) har ställts i relation till befolkningsmängden: dödligheten anges som antal offer per 100 000 invånare per år. Informationen har sammanställts av Rättspolitiska forskningsinstitutet av uppgifter som publicerats av Veli Verkko och Statistikcentralen. Finland är vid sidan av Sverige det enda landet i världen som haft tillgång till jämförbar information om utvecklingen av dödligt våld under så här lång tid. Det är tack vare det svenska rikets befolkningsstatistiksystem, som redan 1754 började registrera antalet personer som avlidit på grund av uppsåtligt våld. Uppgifterna från 1700–talet och början av 1800–talet är dock mycket bristfälliga. Enligt Ylikangas och Siréns undersökningar är antalet offer enligt denna statistik cirka 30–50 % mindre än i verkligheten, medan antalet offer för dödligt våld i våra dagar enligt dödsorsaksstatistik är cirka 10 % mindre än i verkligheten.